Plåt, form på material, oftast metall, som har en stor yta (bredd och längd), i förhållande till dess tjocklek (höjd). Plåt framställs genom valsning där materialet pressas mellan valsar till önskad tjocklek.
Grovplåt avser vanligen stålplåt som är tjockare än 5 mm, men i vissa sammanhang förekommer andra definitioner. Plåt som är tunnare benämns vanligen mediumplåt och tunnplåt. Plåt kategoriseras ibland efter tillverkningsmetod så som kvartoplåt och universalstång, eller efter sina egenskaper så som slitplåt och Z-plåt. Den hantverkare som arbetar med grovplåt benämns vanligen grovplåtslagare eller smed.
Tunnplåt är plåt, vanligtvis stålplåt som är tunnare än 3 mm, men i vissa sammanhang förekommer andra definitioner. Ofta är den mycket tunnare än så, mellan 0.5-2 mm. Plåt som är tjockare än tunnplåt benämns vanligen mediumplåt och grovplåt.
Den hantverkare som arbetar med tunnplåt benämns vanligen tunnplåtslagare eller bara plåtslagare. Tunnplåt, speciellt veckad så kallad Korrugerad plåt, används i byggindustrin bland annat som takplåt och fasadplåt.
Fasadplåt är någon form av tunnplåt som används i fasader. Det kan vara i form av sinus- eller trapetskorrugerad plåt, eller slätplåt i någon form. Men även i forma fasadkasetter eller plåtsandwichelement bestående av isolering med slätplåt limmat på båda sidor. Fasadplåt är oftast gjord av stål, rostfritt stål eller aluminium.
Z-plåt är plåt med bättre deformationsegenskaper i tjockleksriktningen (Z-riktningen) (enligt SS-EN 10164) än den plåt som vanligen används för stålkonstruktioner. Enligt BSK skall Z-kontrollerad plåt användas om det finns risk att plåten kommer att utsättas för stora dragkrafter i tjockleksriktningen, vilket vanlig kvartoplåt pga centrumsegringar inte alltid tål. Z-Plåt tillverkas vanligen i S355N kvalitet, och den som lagerhålls är i kontraktionsklass Z35, och benämns S355N+Z35.
